Hösten 2011 blev en tung höst med två helt oväntade händelser.....

Terracotta, eller Corinne, som hon kallades av fodervärden, Susanne. Corinne bodde hos Susanne ända från ankomsten till Sverige som kattunge.

På Luciadagens morgon 2011 hittade Susanne sin älskade Corinne liggande död på hallgolvet. Corinne hade varit sitt vanliga spralliga, glada "kattjag" och det fanns absolut inga tecken på att hon skulle må dåligt på något sätt.

Corinne blev obducerad och helt nyligen kom utlåtande - något svar på funderingarna var det inte tyvärr. Obduktionen visade ingenting - den gav inga som helst svar som kunde förklara varför Corinne dog en sådan plötslig och oväntad död. Den enda "förklaringen" var att - "sådana här hastiga, oförklarliga dödsfall är inte helt ovanligt hos djur".

Visst hade man önskat att det funnits någon mer rimlig förklaring till hennes död men för Corinne själv var den föhoppningsvis snabb och utan plågor.

Sov så gott, Corinne - du fantastiska katt som din foderfamilj aldrig glömmer. Vi möts igen på andra sidan Regnbågsbron. Din kära matte Susanne tänker på dig varje dag och för er två kommer återseendet vid Regnbågsbron att vara mer än magiskt.

Vår store, enormt vackert silvershadedfärgade röde kille, bodde först hos fodervärd men flyttade hem till oss i början av oktober 2011. Efter någon vecka här hemma var han som "barn" i huset och kom bra överens med de övriga katterna. Kris temperament var något utöver det vanliga, en helt fantastiskt mysig katt som verkade finna sig tillrätta överallt och med alla.

Sista helgen i oktober verkade han lite trött och irriterad från ett öra och fick tilltagande andningsbesvär. Måndag blev det veterinärbesök och efter en lungröntgen fick vi åka till Djursjukhuset i Öjebyn för vidare kontroll. Här upptäcktes att det fanns vätska i brösthålan och Kris blev inlagd för att dränera bort vätskan. Han hade också en kollapsad lunga och bara 25 % funktion på den andra lungan. Onsdag morgon den 2 nov 2011 fick vi det otroligt tunga beskedet från Öjebyn att de hade gjort allt i deras makt för att få bort vätskan men utan att lyckas och de ansåg att han skulle få somna in för att slippa plågas mera.

Efter obduktion fick vi detta svar från veterinären i Öjebyn:
"Nu har äntligen provsvar kommit på Kristoffer. Jag kan börja med att lugna er, det rör sig inte om FIP. Han har fått en mycket kraftig bakterieinfektion i bröstkorgen med övergrepp på båda lungorna och även till viss del på hjärtat. Man vet inte varför katter får denna typ av infektion men det finns några teorier. En smittväg kan vara att man får ner något föremål i lungan, t ex mat, av någon anledning. Dom kan också få smittan genom hematogen spridning, dvs via blodet. dom kan få ett sår i huden där bakterier tar sig in som sedan kan sprida sig till lungan."

Tyvärr så är detta allt vi vet och vi får nog aldrig riktig klarhet i vad som hände och hur det kunde hända så enormt fort.

Kris - du är enormt saknad - inte bara av oss utan även av din tidigare fodervärd. Vi kommer aldrig någonsin att glömma dig - du stora, snygga kille med ditt helt otroliga temperament.

Sov så gott, "Silverpojken", så ses vi på andra sidan Regnbågsbron.

Vår lille, vackre röde kille, med en födelsevikt som tydde på en stor, frisk och stark kattunge. Du ökade också fint i vikt första dygnet, men verkade sedan tröttna på att äta både av mammamjölken och vällingflaskan. Du blev bara 3 dagar gammal trots att du verkade så frisk och stark.

Lilla hjärtat, vi glömmer dig aldrig!

Sov så gott, "Lilla Röda", så ses vi på andra sidan Regnbågsbron.

Tyson var vår knävärmare, helst vid TV:n om kvällarna.
Han älskade alla människor och trodde alla om gott.

Han älskade dessutom mat och "friluftsliv" och efter det att vi flyttat ut till ett lugnt och i stort sett bilfritt sommarstugeområde fick han springa lös, men under uppsikt, i det fria. Han var en helt fantastisk musjägare och kom ofta och bjöd oss därhemma på sina egenfångade "delikatesser". Han var också en otroligt social katt som gjorde sig hemmastadd hos många av grannarna här i stugområdet.

Trots att han var kastrerad så behöll han sin plats som katternas "överhuvud" i kattflocken. När någon av de övriga katterna försökte "mucka gräl" med Tyson ställde han sig bara blickstilla och stirrade på den "muckande" katten. Den "muckande" katten gav då bara upp och gick sin väg utan bråk.

Tysons absolut allra bästa vän var Elvis. De två var i stort sett oskiljaktiga både utom- som inomhus. De "gick på tur" tillsammans i det fria och varje kväll tvättade de båda varandra väldigt noga innan de båda somnade i våra sängar.

Under sommaren 2010 insjuknade Tyson, han gick ner i vikt rejält och njurar, mage och framförallt leder fungerade inte som de brukade. Veterinärens råd var att låta honom somna in för att slippa lida. Vi kunde inte tänka oss att skilja de två bästa vännerna åt utan både Tyson och Elvis fick somna in tillsammans den 27 aug 2010.

Vi saknar er båda enormt mycket och det har tagit ett helt år för mig att orka skriva ner detta på hemsidan. Tyson, du skall veta att du även är saknad av många grannar både för din fantastiska sociala förmåga och för att råttbeståndet ökat alldeles för mycket nu när du inte håller ordning på det längre!

Tyson, mitt hjärta - ständigt saknad - det går inte en dag utan att jag tänker på dig!

Vi hoppas att du och Elvis har det helt fantastiskt tillsammans på andra sidan Regnbågsbron - vi ses där.......

Elvis var en otroligt snäll katt, ingen knäkatt direkt, men han ville alltid ligga tätt intill "sin" favoritmänniska, som i hans fall var matte.

Som kattunge var Elvis mycket tuff och orädd! Med stigande ålder blev han mer och mer försiktig och ängslig. Han blev till slut nästan "rädd för sin egen skugga". Eventuellt hörde eller såg han dåligt eftersom han alltid var så ängslig för allting.

Eftersom han alltid var en snäll katt och inte vill "mucka" gräl med sina kattkompisar så blev han de sista åren "mobbad" av de övriga hankatterna. När detta hände så kom alltid vår gamla huskatt Tyson till Elvis försvar och de två blev med åren alltmer oskiljaktiga. Varje kväll somnade båda i våra sängar efter att båda tvättat varandra både länge och väl.

Förutom oss tvåbenta så var Tyson Elvis absolut bästa vän och stora trygghet. Tyson insjuknade sommaren 2010, 14,5 år gammal och när vi stod inför det oundvikliga, att låta Tyson sommna in så kände vi att vi kunde inte skilja de två bästa vännerna åt, utan Elvis och Tyson fick följas åt över regnbågsbron tillsammans.

Vi saknar er båda enormt mycket och det har tagit ett helt år för mig att orka skriva ner detta på hemsidan.

Elvis, mitt hjärta - ständigt saknad - det går inte en dag utan att jag tänker på dig!

Vi hoppas att du och Tyson har det helt fantastiskt tillsammans på andra sidan Regnbågsbron - vi ses där.......

Vår lille, vackre blåe kille, som ökade så starkt i vikt första dygnet, fick mer och mer besvär med andningen under andra dygnet. Trots penicillinkur och stödmatning var annan timme så somnade han in på förmiddagen den 15 maj, bara 4 dygn gammal.

Lilla hjärtat, vi glömmer dig aldrig!

Sov så gott, "Lilla Blå", så ses vi på andra sidan Regnbågsbron.

Vår vackre rödsilverkille, "No Fear" eller "Curry-Jam-Jam" som han kallats här hemma - både för sin rödgula färg och för att han kurrat och kurrat och kurrat, har vi med obeskrivlig sorg i hjärtat tvingats låta somna in på veterinärs inrådan.

I samband med tandömsning vid ca 6 mån ålder fick Curry besvär av rött och inflammerat tandkött. Antibiotikakurer gjorde problemet lite bättre men aldrig helt bra. I samband med re-vaccinering i slutet av maj 2008 blev besvären i munnen ännu mer uttalade och Curry hade svårt att äta och han slutade också att tvätta sig.

Alla tänkbara behandlingar har testats men ingenting har hjälpt vår underbare Curry. För att han skulle slippa lida längre så fick han lugnt och stilla sommna in i augusti 2008.

Älskade, vackre och snälle Curry, ha det gott till dess vi en dag ses igen och tillsammans får följas över Regnbågsbron!

Marvin var vår "Filosof", som likt Tjuren Ferdinand "hellre ville sitta och lukta på blommorna än busa med de andra katterna".

Han rycktes hastigt och helt oväntat ifrån oss och vi saknar honom mer än ord kan uttrycka.

Älskade Marvin, ha det gott till dess vi en dag ses igen och tillsammans får följas över Regnbågsbron!

Obduktion nr 1: Marvin obducerades för att vi skulle få klarhet i varför han plötsligt somnade in. Obduktionen visade inga tecken på sjukdom och ingen HCM i hjärtat. Det enda man fann var "Leverlipidos" (levercellsförfettning), men inte av sådan grav natur att den skulle ha kunnat orsaka ett akut dödsfall.

I princip visar obduktionen att en fullt frisk katt dog en helt oförklarlig och blixtsnabb död.

Obduktion nr 2: Eftersom vår veterinär inte riktigt kunde nöja sig med det första obduktionssvaret skickade hon obduktionsmaterialet till några veterinärskollegor. Dessa gjorde en grundlig genomgång och har lämnat ett utlåtande som visar att Marvin verkligen hade HCM i hjärtat, men i sådan liten omfattning att det var nästan omöjligt att se. Om han hade fått leva till dess han blivit 8-9 år så hade kanske denna HCM-förändring kunnat ses vid HCM-test, men inte tidigare än så enligt dessa veterinärer.